Ensidig huvudvärk

Ibland händer det att jag får KRAFTIG huvudvärk men bara på ena halvan av huvudet. Det gör fruktansvärt ont. På smärtskalan ligger den oftast på 9 – 10. Måste ta smärtstillande för att den ska försvinna. Alvedon fungerar inte på den smärtan. Så glad jag hade blivit om det var det som fungerade.
Fick lära mig 2009 av en ambulanssköterska att det bästa sättet att kapa smärtan är att göra det i ett tidigt skede.

Det är den lärdomen som alltid finns med mig. Dock ser jag att det är onödigt att smärtlindra om den är punktvis och försvinner lika snabbt som den kom.

Vattenskalle är inte någon lätt sjukdom att leva med. Jag trodde att det skulle vara på samma sätt livet ut. Tänk så fel jag hade.

För att hålla reda på hur min huvudvärk beter sig, skriver jag dagligen en huvudvärksdagbok.
För några dagar sedan ville jag se hur ofta jag har SPRÄNGANDE huvudvärk. VAS 9 – 10 på smärtskalan.

Det är skrämmande ofta.

Redigering med trappstegsmodellen – del 2

Jag har redigerat klart del 1 i datorn. Har haft problem med min skrivare ett par dagar.
I torsdags fick jag ÄNTLIGEN ordning på den igen. Kunde skriva ut manuset och påbörja redigering.

Har funderat på vilket sätt jag tycker bäst om – att redigera direkt i datorn eller med penna och papper.

Provade det sistnämnda. Oj så mycket text jag har strukit. Nu jobbar jag med karaktärerna och gestaltning. Det är inte helt lätt.

Så roligt att vara igång. Dessutom är det lättare för mig att se vilka delar som plockas bort när jag sitter med penna och papper. Det känns som att det är min grej.

Att leva med hjärntrötthet

Jag har levt med hjärntrötthet sedan 2014 tror jag. Gick då på Mindfullness en dag i veckan på min vårdcentral. Arbetsterapeuten berättade då om just Hjärntrötthet och om vikten av att vara här och nu.

Jag har det garanterat. Kände så väl igen mig i de olika beskrivningarna. Begreppet var nytt och främmande för mig.

Det tog mig några år, eller tre år för att hitta rätt i vardagliga strukturen och vad som fungerade bra och mindre bra.

Jag lever varje dag genom planering och listor på vad som ska göras. Det jag inte orkar för dagen stryker jag och flyttar fram det.

Jag ser det som lite av mitt jobb att blogga och skriva böcker.
Klarar inte av att ha ett vanligt jobb som kräver att man är social. Är känslig för mycket intryck från alla håll och kanter.

Att bli refuserad

Den 20 juli 2020 kom det sista av flera refuseringsmejl på ett manus som jag skickade in. Skickade in ett manus om en tonårstjej som lever med kärleksfulla föräldrar, men hela hennes tillvaro vänds upp och ner när hennes pappa blir utbränd och går in i väggen.

Temat för manuset är: Missbruk i familjen.
Mer än så vill jag inte berätta.

Såhär stod det i mejlet från det sista förlaget:

Tack för att du valde att skicka ditt manus till oss. Dessvärre måste vi tacka nej till erbjudandet om att gå vidare med ditt manus. Vi tycker att det låter som en intressant bokidé med en stark berättelse, men tyvärr känner vi inte att vi har möjlighet att förvalta det på rätt sätt. Det beror delvis på att boken just nu inte passar in genremässigt i vår nuvarande utgivning och delvis på att vi är ett litet förlag med en redan pressad utgivningsplan för kommande säsonger”

Det här är det första manuset som jag skickat in till förlag. Jag blev inte ledsen för denna typen av refusering, snarare tvärtom. Man blir helt klart nyfiken på vad de tyckte om med manuset. Samtidigt vet jag att de inte kan skriva utförliga tankar och åsikter om alla manus de valt att tacka nej till.

Kommer absolut att jobba vidare med manuset som har legat i några månader och vilat. Jobbar med ett annat manus nu. Det får komma först.