Den ena dagen är inte den andra lik

ÄNTLIGEN! är jag utskriven från sjukhuset efter att ha varit inlagd i tre långa men händelserika veckor.
Jag har hunnit få mig en tankeställare under tiden. Jag har insett att jag har tagit min shunt för given. Har nog aldrig riktigt tänkt på vilket otroligt jobb den faktiskt gör för mig. VARJE DAG! Har ofta jämfört de olika typerna med huvudvärk, sedan jag hade dränet på utsidan.
Den huvudvärken jag hade då vill jag ALDRIG ha tillbaka.

Hur som helst, åkte jag hem på permission i fredags tills i söndags. Då skrev min läkare ut mig per telefon. Skönt att det går att göra så.

I helgen har det varit ganska lugnt. Har vilat massor, städat och pysslat här hemma i den mån jag kan göra det själv.
Får ju inte bära mer än max två kilo under några veckor framåt. Kommer därför behöva ta hjälp av familjen när jag ska handla mat eller bära något tungt.

I söndags hade jag totalt elva punkter på min ”Att göra” – lista. Igår hade jag bara totalt fyra.
Det kändes skönt med den variationen.
Var ganska trött i huvudet när jag var klar för dagen.
Har försökt att baka in träning/promenader i vardagen för att jag ska ha bättre koll på att jag faktiskt rör på mig.
Därför står denna aktivitet alltid med på den dagliga listan. Jag börjar försiktigt med ett mål på 2 km, nästan varje dag. När det känns bra kommer jag utöka det till 2.5 km. På onsdag ska jag ta stygnen och träffa en arbetsterapeut. Då kommer jag att gå 3 km. Det kommer inte att gå fort, men huvudsaken är att jag tar mig fram och tillbaka.

Det kommer göra kroppen gott att börja röra på sig mer, efter nästan tre veckor i stillhet. .

Skönt att få komma närmare hem

Igår åkte jag med liggande transport från Sahlgrenska till sjukhuset på hemorten.

Åkte samma väg som i april tidigare i år. Lika skumpig som jag minns det.

Låg och slumrade till i bilen. Låg ensam bak medan en man körde bilen. Vaknar med ett ryck av att det skumpar en del. Det känns som att jag var på väg att glida av båren. Trots bälte.

Brukar ha svårt att sova i en situation som denna, när någon tittar på mig. Borde vara van nu. Efter två veckor med övervakning hela dygnet runt.

Nu måste jag tänka om och börja tänka på att klara mig mer på egen hand

En skön avkoppling och egentid fick jag i bilen. Så skönt. Ett passande tillfälle för dagens vila.

Fick en härlig beställning av fika, när jag kom fram. Så gott!

Beställning från donken från sjuksängen

INGET SAMARBETE!

För några dagar sedan beställde jag för första gången mat från ”Donken” med hjälp av en app.

Den lyxen har jag inte hemma. Ville prova och se om det faktiskt fungerade. Det gjorde det.

Fick hjälp av en snäll sköterska att hämta upp leveransen vid huvud entrén.

Det var gott. Lite annorlunda smaker, då mina smaklökar inte är normala efter två veckor med antibiotika.

Skönt att jag slipper be anhöriga köpa det, åt mig. Klarar mig på egen hand. Får inte ta emot besökare nu.

Hoppas att jag får komma hem snart.

Kraftig huvudvärk och drän på utsidan

Nu har jag haft dränet på utsidan i någon vecka. Helt smärtfritt, är det inte. Har mått illa nästan så gott som dagligen. Haft svårt att behålla maten. Så illa brukar det inte vara, när jag har så ont. Kan knappt röra mig.

Antibiotika kuren jag äter, tycks ej fungera helt bra. Snabbsänkan ökar istället för att minska.

Får se hur det går. Känner just nu inga normala smaker i munnen, mer än vid varm choklad, gurkstavar och isglass, med smak av hallon och Cola. Försöker ändå äta något. Trots att lusten inte finns.

Gillar du isglass? Kommentera gärna nedan vilken som är din favorit.

Fick veta idag att crp har ökat trots behandling med antibiotika. Nya prover har tagits idag. Får se vad de visar.

Brukar tycka att de inte ska sticka mig i fötterna i vaket tillstånd, just för att jag är kittlig.

Det gjorde ont. Är inte alls sugen på att låta någon göra om det.