Bästa hjärnvilan…

Har under några dagar varit social med min älskade särbo. Igår var planen att jag skulle skriva på manuset, och pyssla här hemma. Det blev inte så. Jag fick gå igenom manuset och strukturera om antal kapitel. Det tog en stund.

Har sovit för få timmar de senaste veckorna. Är sällan helt pigg och utvilad när jag vaknar. Försöker att njuta av de dagar då jag faktiskt är det.

Idag har jag skrivit lite på manuset i den mån jag har kunnat. Passade på att ta några bilder till bloggen.

Det är skönt att kunna styra lite över sin egen tid.
Har försökt att vila huvudet med lugna aktiviteter, när jag är trött. Att sitta med min Diamond Painting – tavla och samtidigt lyssna på någon bra ljudbok är underbar paus från de egna tankarna.

Tog en promenad i solen, som då låg ganska lågt så att det var stundtals svårt att se vart jag gick.

Manuset har skickats iväg till testläsarna.

De senaste veckorna har jag lagt ner mycket tid på att läsa och redigera ett manus som jag har jobbat med sedan augusti 2019. Det är roligt att ha kvar den här typen av minnen. Det tar tid att skriva en bok.

Jag har alltid älskat att skriva berättelser av olika slag. Sen fem år tillbaka lever jag med min hjärntrötthet. Är jag jättetrött i huvudet någon dag när jag har tänkt sitta ned med mitt bokprojekt, så får det helt enkelt vänta. Det är SÅ viktigt att hjärnan får sin återhämtning också. Författaryrket är ju ganska fritt.

Om jag skickat in ett manus till ett förlag som tackat ja till att jobba med mig, kräver det en enorm planering från min sida, för att få dessa två delar av mitt liv att fungera.

Hur som helst, kunde jag ta ett steg närmare drömmen om att släppa en ny bok. Har skickat iväg manuset till tre olika testläsare. Nervöst? Ja, det är en speciell känsla att lämna något ifrån sig som man har jobbat med under en så lång tid.

Det bästa är att jag inte alls känner mig sjuk, när jag skriver/redigerar ett manus. Känner mig som vilken annan människa som helst.

En stolt tjej som nått en milstolpe.

Does it spark Joy? – Att städa efter Konmari – metoden

Sedan ett år tillbaka städar jag och rensar efter den så kallade Konmari-metoden
Skaparen av denna metod är ingen mindre än Marie Kondo från Japan.

Metoden går ut på att spara på allt i hemmet/kontoret och väskan som du själv känner, ger dig glädje.

Hur vet man det? Genom att hålla i plagget eller boken som exempel. Tycker du om det? Då sparar du det. Om inte. Tacka det och ge bort det.

När jag städat efter den här metoden, har jag insett att jag hade saker stående lite här och var (Där det fick plats) Hade ingen koll på vad jag hade.

Enligt den här metoden städar man efter kategorier. Inte rum/plats.
Då får du en bättre överblick över hur mycket du har av allt.
När jag samlat alla kläder i en hög, insåg jag faktiskt att jag hade mer kläder och mycket som jag aldrig använt.

För mig som är hjärntrött är denna metoden perfekt. Det går inte att göra alla steg på en och samma dag. Det kan ta upp till 6 månader att gå igenom alla steg.

Försöker att hålla rent runt mig. Det finns dagar då jag inte orkar städa, då får det vara tills dess att jag har energi nog att ta hand om det.

Det är skönt att veta exakt vart allt finns, när man behöver det.

Marie Kondo har en egen serie på Netflix Konsten att städa heter den

En fröjd för ögat och ett lugn i själen, när jag ser allt på samma gång. Hon viker all ifrån kläder och handdukar fram till lakan i sängen. Hon ställer det upp istället för att stapla på hög. Då får man en bättre överblick över vad man har.
Ett sätt att förvara trasor på
Såhär förvaras linnen och T-shirts

Motion är bra även för oss hjärntrötta

Denna vecka är till ända. Den har inneburit minst en halvtimmes promenad varje dag. Det känns skönt att veta att jag faktiskt rör på mig. Skriver upp det i min dagliga lista. Då kan jag lätt se vilka dagar som jag genomfört det.

Det är viktigt även för oss som lever med hjärntrötthet att ta oss utanför dörren och få lite solljus och D-Vitamin. Det behöver inte gå snabbt, men dagsljus är viktigt.

För min del har det inneburit att jag har gått mycket under veckan. 5000 steg om dagen eller minst 30 minuter. Det är de mål jag har satt upp för mig själv. Brukar passa på de dagar och tider när det är någorlunda fint väder.

Igår passerade jag ett hus med ett träd med orange färg i kronan och bladen.

Hur fint? Kan man annat än att älska alla de olika färger som finns under hösten?