Provtagningen tog TVÅ timmar

Hej på er!

I torsdags var jag i väg på veckans andra besök på sjukhuset. Kan nästan tro att jag bott där.
Min medicinläkare hade önskat att en rad olika prover skulle tas inför besöket igår. Mer om det i nästa inlägg.

Jag hade som alltid inför en provtagning, förberett mig med att sätta EMLA – plåster.
Sköterskan gjorde två tappra försök på mottagningen, innan de fattade beslutat att köra ner mig till operation, för att få hjälp av Narkosen att ta proverna. De fick inget blod, vid de första 3-4 försöken oavsett EMLA eller ej. Detta trots att de använde en tunn fin nål, som Butterfly är.

En manlig narkossköterska provade att sticka mig i höger handled. Det gjorde inte så värst ont, men fick ändå ett blåmärke.

Allt som allt tog det två timmar innan jag var klar.
En halvtimme brukar jag tycka är länge för att ta prover.
De gav inte upp. Inte jag heller. Kunde ju inte göra det, när det blev en så stor grej av något som för många är litet och enkelt att göra.

Min kropp tycker inte om det.
En sköterska ville inte ens prova att försöka sticka mig då, hon vet sedan tidigare att min kropp bråkar en del. Ena gången kan det flyta på fint, utan problem, för att nästa bråka såhär. Än så länge har det inte gått så långt att jag svimmar.

Sprängande huvudvärk och röntgen

Sedan i lördags förra veckan har jag haft sprängande och ihållande huvudvärk. Det är dag 4 idag tisdag, när jag skriver det här.
Gjorde en röntgen som min läkare har beställt åt mig.

Brukar inte oroa mig för min huvudvärk. Då den oftast sitter i någon timme i taget. Det är när den sitter i flera dagar i rad som jag alltid börjar ana oro och oråd. Det brukar sällan vara ett bra tecken.

Väntar på svar på röntgen. Kunde åka hem i väntan på svaret. Så skönt att slippa vara kvar. Det är lättare att distrahera tankarna och tänka på annat under tiden.

Svaret på röntgen är att det ser bra ut. Hålrummen är inte smala eller för stora. Väntar på vidare besked om vad som händer framåt.
Ska in och ta lite prover i veckan. Det brukar gå bra.

Kunde åka hem och vila. och sitta med Diamond painting som avkoppling.

En äldre bild på mitt första bokomslag

Hydrocefalus awerness month

I september är det Hydrocefalus awerness month.

Det föds mellan 5 och 10 stycken med Hydrocefalus av 10.000 födda.

Det är bra att denna sjukdom uppmärksammas. Den är inte helt lätt  att leva med.

Som barn förstod jag inte varför folk runt mig var så oroliga, när jag mådde bra. Om jag ramlade och och slog i huvudet, så fick vi ta det då. Men att skicka upp mig på en häst hade de inga problem med.

Jag var inte speciellt oroad. Varför oroa sig, när jag mådde bra?

Nu i vuxen ålder, tänker jag och känner annorlunda.

Mediciner mot huvudvärk

Sedan 2009 har min huvudvärk gått från icke kronisk till kronisk. Det var då jag började äta smärtstillande för den.

När jag var liten räckte det att byta ut den trasiga shunten mot en ny, för att bli kvitt huvudvärken.

Nu är det inte så.

Jag äter två typer av mediciner för smärtan. Saroten och Citodon brus. Det funkar sådär.

Ett säkert tecken på att shunten inte funkar är att smärtstillande inte biter på smärtan. Trist men sant.