Att leva med hjärntrötthet

Jag har levt med hjärntrötthet sedan 2014 tror jag. Gick då på Mindfullness en dag i veckan på min vårdcentral. Arbetsterapeuten berättade då om just Hjärntrötthet och om vikten av att vara här och nu.

Jag har det garanterat. Kände så väl igen mig i de olika beskrivningarna. Begreppet var nytt och främmande för mig.

Det tog mig några år, eller tre år för att hitta rätt i vardagliga strukturen och vad som fungerade bra och mindre bra.

Jag lever varje dag genom planering och listor på vad som ska göras. Det jag inte orkar för dagen stryker jag och flyttar fram det.

Jag ser det som lite av mitt jobb att blogga och skriva böcker.
Klarar inte av att ha ett vanligt jobb som kräver att man är social. Är känslig för mycket intryck från alla håll och kanter.

Kronisk Hydrocefalus

När jag var tre veckor gammal fick jag min första shunt inopererad i kroppen. Sjukdomen Hydrocefalus är ofta kronisk, men man kan också få den i vuxen ålder.
Jag själv kommer inte kunna leva utan shunt. Det säger jag och min neurokirurg.
Det är shunten och hjärtat som håller mig vid liv. Har känt det så tydligt när jag haft dränet på utsidan två gånger.
Det är inte helt lätt att leva med den alla gånger.

När jag var barn, styrde den inte mitt liv på samma sätt som den gör idag. Hemskt egentligen.

idag påverkas jag mer av den än som liten. Det känns som att jag blivit sämre i mitt mående pga den. Har tvingats flytta slangen från buken till hjärtat och tillbaka igen.

Jag planerar mina dagar utifrån hur jag mår för dagen och vad jag orkar på grund av huvudvärken och min hjärntrötthet.

En riktigt bra dag, har jag knappt ont och är pigg och utvilad.

Kan inte ha ett vanligt jobb som kräver att man är social. För många intryck och nya intryck tröttar ut hjärnan som lätt blir överbelastad.
Jag skriver böcker och bloggar.

Bilden togs 2015 när jag flyttade slangen som suttit i buken i 22 år.